I norra Thailand lever det hundratusentals burmeser på flykt undan krig och fattigdom i sitt hemland. Dessa burmeser, och deras organisationer, är sällan välkomna i Thailand och många tvingas gå under jorden för att undvika att bli arresterade av de thailändska myndigheterna.
Under ett par års tid arbetade jag som volontär hos en sådan underjordisk kvinnorättsorganisation, etablerad och styrd av de burmesiska flyktingar organisationen var avsedd att hjälpa. Det finns en brokig samling organisationer längs med den thai-burmesiska gränsen, den ena med ett längre namn än den andra, men alla med samma långsiktiga mål: ett demokratiskt Burma.
Detta asiatiska lapptäcke lockade även till sig en intressant skara västerlänningar som ensamma eller i grupp dök upp på gränslandet, med sina välmenande avsikter och diarrétabletter i högsta hugg.
Jag var en av dem och det här är min, högst personliga, berättelse om den tid jag arbetade som volontär längs med den thai-burmesiska gränsen. Min berättelse, och Marys förstårs.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment