Engagerad är hon iallfall. Mary, nyfrälst feminist som hon blivit, de utomäktenskapliga affärerna, bantningen och skönhetsoperationern nu bakom henne, vill göra mer, mera.
Vad jag inte inser är att med Marys frälsning och hennes verison av feminism kommer även en övertygelse om att sexuell frigjordhet och en kvinnas rätt att använda sin kropp för egen njutning, står högst på rangordningen. Att detta inte talas om bland hennes elever tar hon som ett tecken på att de är (sexuellt) förtryckta av patriarkala, själviska asiatiska män. Jakten på (den asiatiska) klitorisen blir hennes personliga kampanj och raison d´étre, orgasmens alla sagolika effekter, hennes mantra och predikan i ett. Förskräkt står jag vid sidan och ser på. Hur välvillig jag än vill vara kan jag inte förklara bort hennes nedlåtande inställning.
Mary ser sig själv som en frigjord liberal västerländsk kvinna vars mål i livet nu blivit att visa de behövande, värnlösa flyktingarna (de orientaliska andra) vad de egentligen behöver och vill ha. För naturligtvis har de aldrig haft en orgasm och naturligtvis vet de inte var klitoris är och naturligtvis, självklart, är deras äkta män och pojkvänner alla potentialla kvinnomisshandlare och kvinnoförtryckare. Även om de inte slagit någon än, så vänta bara. Mary morrar elakt åt de flesta burmesiska män hon möter. ´Jag tycker helt enkelt inte om deras attityd´ brukar hon beklaga sig, ´den är så, ja jag vet inte, så förtryckande på nåt sätt´. Själv ser hon sin makes besök hos minderåriga thailändska prostituerade som ett tecken på hur öppet och sexuellt jämställt deras äktenskap är, vilket enligt Mary även bevisar att Mike var en feminist. ´Ibland har han på sig rosa´ brukar hon stolt lägga till om hon av någon anledning käner behov av att understryka sin mans feministiska ambitioner.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment