Mötet med Mary

En morgon ett par månader efter min ankomst till Thailand stiger jag ur duschen på det exklusiva privata gym som, lite ironiskt nog, ligger vägg i vägg med vårt illegala, fattiga kontor, och går rätt in i en annan kvinna. Hon tappar både handuken och necessären och närapå balansen. Jag ber snabbt om ursäkt och hjälper henne att plocka upp alla de små burkar och flaskor och diverse läppglanser och smink som spritt ut sig över hela golvet. Det visar sig att kvinnan heter Mary och är en nyinflyttad uttråkad medelålders amerikansk hemmafru, vars energi för tillfället mest verkar gå åt till att komma på olika sätt att (förgäves, skulle det visa sig) förföra sin dotters gympalärare. Mary har guldgula hilghlights i sitt annars rödfärgade hår som matchar hennes 8-sätes guldgula bil.

Vi börjar prata och det visar sig att Mary är på jakt efter ett syfte i sitt liv, en mening, även om hon inte säger det i så många ord, och även om jag inte uppfattar det så just då. Jag berättar att jag arbetar som lärare hos en kvinnorättsorganisation, men säger inget om att de jag arbetar med är burmeser eller att vår organisation är olaglig enligt thailändsk lag.

Mary bli genast intresserad och frågar om vi behöver volontärer? En till lärare kanske? Vars modersmål är amerikanska? Hon tittar hoppfullt på mig och lägger till att hon faktiskt har en pedagogisk utbildning.

En alldeles för varm eftermiddag några dagar senare möter jag Mary på parkeringen till gymmet för att ta med henne till kontoret. Jag har pratat med Chefen om Marys erbjudande och vi bestämde oss för att bjuda in henne till kontoret för att lära oss mer om Mary, och om vad det är hon kan och vill göra.

Mitt första intryck av Mary var att hon verkade snäll, och välmenande men väldigt väldigt uttråkad, och desperat efter någoting med mer värde, eller bara mer helt enkelt, än den gym-lunch-massage-cocktail-rutinen hon levde. Jag tänkte att det nog skulle vara bra för både henne och oss som ju faktiskt var i behov av en engelska lärare (jag undervisar i politik och folkrätt) om hon kunde hjälpa till lite på kontoret.

Marys första besök är som en virvelstorm –hon parkerar sitt guldåk utanför grinden, den enda bilen bland en rad av gamla cyklar och trasiga mopeder, de transportmedel vi använder oss av, och flyger in, en vision i blänkande kristaller och höga klackar. Hon tar av sig både gucciglasögonen och cowboy hatten när hon kommer in, stortögt tittande och leende på allt detta nya. Och tittar gör även mina arbetskamrater som aldrig utanför karaoke baren har sett en kvinna i en sån liten kjol och såna höga klackar. Likt en färgglad kolibri kvittrar Mary på non-stop och alldels för snabbt för att någon utom Chefen eller jag ska förstå vad det är hon säger. Presenter och kakor delas ut och sen flyger hon ut igen, en exotisk fågel, lika snabbt som hon kom, lämnar efter sig ett spår av dyr parfym och läppglans. Vi står stilla och hör hennes bil köra iväg.